Natur och Miljö
Tillståndet i Östersjön
Till långt in på 1970-talet var Östersjön ett hav som tämligen ouppmärksammat låg för sig självt och skvalpade. Få eller ingen gjorde sig någon ansträngning för att undersöka om detta innanhav verkligen var något annat än en vätska för båtar att flyta i, fiskar att simma i samt för avloppsvatten att spolas ut i. Det fanns annat att bekymra sig om. För bada i havet kunde vi ju ändå, fiska och få napp också och fritidsbåtar, utan septiktank såldes som aldrig förr. Livet på sjön var så härligt och havet var så blått.
Men så började en del förändringar på vissa håll att märkas. På fiskar upptäcktes sårskador, sälar blev infertila, vattnet lite grumligare och kraftig algblomning noterades vissa somrar. Misstänkt förstås. Men det behövdes mer data, framför allt längre observationsserier.
Tre fyra decennier senare har vi sådana. Och de talar tyvärr sitt tydliga klarspråk, att miljökvaliteten i Östersjön oftast har gått åt fel håll. Vad som är positivt är att problemen har kommit att lyftas fram i dagen på ett helt förändrat sätt. Det forskas och framläggs olika slags rapporter i en strid ström om syrebrist, kvävepåslag från jordbruk, orenade utsläpp, utfiskning och döda bottnar. För gemene man nära nog opåverkbara faktorer som kan få en att tappa hoppet.
Går det verkligen att rädda denna dyngpöl eller är det för sent?
Svaret har dessbättre försiktigt visat sig att det nog går. Men det kommer att ta tid.
Att så att säga ”rädda Östersjön” är emellertid ett något missvisande uttryck. Vad vi kan göra är att sluta belasta havet. Då, möjligen och förhoppningsvis, kommer Östersjön att kunna återhämta och rädda sig självt. Det viktiga är att vi på alla sätt, stora som små, verkligen värnar om vårt hav. Att vi visar det respekt. Att vi både gemensamt och ända ner på individnivå tar ett ansvar för den havsmiljö vi delar med alla människor runt Östersjön. Efter all forskning och alla rapporter runt problemen måste det sedan ställas krav på insättande av konkreta och verkningsfulla åtgärder. Visst, men hur komma dit? Finns viljan? Hur tränga ner och övertyga för att få med sig en tillräckligt stark opinion?
Jo, det bästa sättet att nå och engagera den breda allmänheten är helt enkelt att berätta om vårt hav och alla dess fantastiska tillgångar samt att det faktiskt är haven som styr hur planeten mår. Och därmed ofrånkomligen hur vi själva till sist mår. Här är The Baltic Sea Spirit aktivt med och tar sig an olika uppgifter.
Baltic Sea Watch
Genom att vistas i havs- och kustmiljöer så mycket som möjligt uppstår en insyn och medvetenhet om alla de skeenden som uppvisas i dessa miljöer. En slags övergripande bild av tillstånd och förhållanden framtonar då med tiden. Detta är naturligtvis inte millimeterevidens eller exakt mätbar vetenskap. Men till skillnad mot den begränsade exponering för havsmiljöer en stor del av dagens forskare erbjuds, visar sig kontinuerlig vistelse på och vid havet ofta lika värdefull. Mycket lärdom och många slutsatser kan dras bara genom att klokt känna av, observera och registrera sin omvärld. Så gör vi genom Baltic Sea Watch för att kunna berätta om vad vi upplever.
Ejderinventering
Att räkna fågel i exakta tal är av uppenbara skäl inte helt lätt om ens möjligt. Till exempel skriver National Geographic att man uppskattar antalet fåglar i hela världen till mellan 50 och 428 miljarder. Detta kan knappast kallas räkning, det uppvisar ett alltför stort spann. Att bestämma förekomsten av ejder är inte heller lätt. Självklart beror det till stor del på frågan var fåglarna är, på logistiken att ta sig dit samt att grupperingarna hela tiden flyttar sig. Dessutom kan rent visuella hinder som exempelvis vågor och andra försvårande ljusförhållanden ofta omöjliggöra korrekta uppskattningar. Helst ska räknandet även ske samtidigt på så många platser som möjligt. Den vane fågelräknaren kan naturligtvis få en viss hum om situationen men oftast går det hela mest ut på att känna av om populationerna minskar, ökar eller är konstanta genom att jämföra med tidigare observationer.
Ett annat, men inte så mycket enklare sätt, är att hitta fram till ejderns häckningsplatser och utgå från vad man där finner. Dessa har nämligen drastiskt förändrats sedan början av 2000-talet. Som nämnts här intill har predationen från havsörn gravt förändrat ejderns förutsättningar och även vilja till att häcka. Det finns nu tydliga observationer som börjat framkomma i sammanhanget. Bland annat så har en nästan total förflyttning ifrån de yttre skärgårdarna till långt in bland större fjärdar och öarna skett.
Där tycks ejdern alltmer söka sig en fristad i ganska tät mänsklig närvaro. Hon är inte speciellt skygg utan tycks kunna vänja sig vid återkommande kontakt med samma människor. Detta är helt uppenbart på vissa platser. I Stockholms södra skärgård på ön Krokskär kan detta upplevas synnerligen tydligt. På denna ö bor under häckningstiden en handfull personer i sina bodar och stugor. Det är inga som helst problem för ådorna att göra sig ett lugnt rede under trappor, bland rabatter och gärna under någon trevlig hög med bråte.
Husbonden vaktar både sin egen stuga och hennes lilla enrummare från havsörnen som har ett lite större bekvämlighetsavstånd. Ännu vill säga. Örnarna ökar ständigt i antal och födosöket driver dem långsamt närmre människan som de nog förstår inte på något sätt får antasta dem.
På Krokskär räknar Magnus Rietz och Tommy Paulsson (säsongsboende) häckande ejder om vårarna. Senaste tillfället var i slutet av maj 2021. Det såg ganska bra ut med minst ett femtiotal häckningar på en relativt begränsad yta. Ett par år tidigare hade fem skydd med tak uppsatts varav ett av dem nu var besatt. De andra som var i dåligt skick var tomma.
Några kullar fanns i vattnet. Många ungar hade dock redan gått åt enligt Paulsson.
Örnhuset i Sproge
På Gotland förolyckas och skadas många havs- och kungsörnar av både vindkraftverk och genom kollisioner med kraftledningar. Även en del andra orsaker leder till skadade och dödade örnar. I Sproge på södra Gotland har Måns Hjernquist låtit uppföra en mindre byggnad och i denna inrättat en klinik där skadade örnar omhändertas för vård och rehabilitering.
Denna sorts verksamhet fordrar en mycket god kännedom om fåglars liv och beteenden. Patienterna är inte alltid direkt lätthanterliga för att uttrycka det milt. Det krävs en del tålamod för att övertyga en stor vettskrämd örn att det den utsätts för är för dess eget bästa. Men goda resultat uppnås med jämna mellanrum. All behandling rapporteras vidare till Naturhistoriska Riksmuseet liksom att fynd av döda örnar registreras. The Baltic Sea Spirit har bidragit till klinikens uppförande samt följer arbetet på nära håll. Havsörnar är något av Östersjöns okrönta kungar. De har emellertid kommit att på senare år bli rätt många. Kanske alltför många.
Det är nu helt fastställt att en svår predation från havsörn ligger till grund för den starkt minskade förekomsten av ejder och dess möjligheter och vilja till lyckad häckning. Det här är naturligtvis inte särskilt lätt att smälta för många av oss. Likväl måste nog denna tråkiga obalans förr eller senare hanteras. Annars finns det snart inga kvar av våra ejdrar, Östersjöns underbara karaktärsfåglar.
Havsörn och Säl
Havsörn och säl är Östersjöns två största djur ovan respektive under havets yta. Trots att örnen i vissa situationer faktisk kan simma och sälen gärna solar sig på en slät klipphäll. Förekomsten av de bägge arterna har ökat betydligt de senaste femton åren. Detta är naturligtvis glädjande på många sätt och vis. Dock inte alltid. Havsörnens predation slår allt hårdare mot fågelarter som ejder, vitfågel, grisslor och även skarv. Sälen ställer till stort förtret för yrkesfisket. Havsörn stör dock sälkutningen genom hårda attacker mot kutar i de områden där så sker. Genom örnens talrika förekomst bidrar detta till en viss decimering av säl. Det finns nu också beslut om reglerad skydds- och licensjakt på säl. Något som säkerligen inte kommer att ske på havsörn. Mot denna behövs tveklöst skyddsinsatser av annat slag.
Bästeträsk
Bästeträsk är Gotlands största sjö. Den gränsar mot Östersjön endast ett stenkast bort. Vattnet i sjön är kristallklart då sjöbotten i stort sett är en enda stor kalkstenshäll. Bästeträsk ansluter till Ojnareskogen, huvudsakligen åt söder och öster. Om detta område rasade under en handfull år en djup konflikt mellan företaget Nordkalk och mycket starka miljöorganisationer. Nordkalk ville ta stora delar av Ojnareskogen i anspråk för kalkbrytning medan motståndarna slogs frenetiskt för att stoppa all sådan exploatering och skydda både Ojnareskogen och intilliggande Bästeträsk. Kampen blev under ett par år minst sagt infekterad. Under denna period företog Magnus Rietz på eget initiativ flygspaning från helikopter efter örnbon i samma område. Syftet var att påvisa just förekomst av häckande örn inom en planerad vindkraftutbyggnad.
Vad som sedan skedde genom det bildmaterial som skapades av flygbilder över områdets säregna karaktär och obeskrivliga skönhet kom efter en tid att förändra begreppen i en helt ny riktning. På en ingivelse skrevs dessa tre bilder ut för att
upplåtas fritt till opinion och media. Tre stycken olika affischer gjordes på samma sätt med vidstående textlydelse och sändes bland annat till dåvarande miljöminister Lena Eks kansli. Man kan säga att mottagandet och effekten blev översvallande. Troligen hade väldigt få väntat sig vad man nu fick se, alltså inte en träskliknande sumpmark utan en turkos skimrande och paradisliknande söderhavsatoll. Och det mitt i ett område där exploatörer hade för avsikt att skövla skogen och spränga sönder delar av kontinentalsockeln för att bit för bit skicka den utomlands i stora lastfartyg.
Resten är historia och nu arbetas det istället på att skapa Gotlands andra nationalpark av Bästeträsk, som för övrigt betyder ungefär den största sjön på gotländska. Bästeträsk utgör en ovärderlig del av centrala Östersjöns omedelbara närområden och kommer med största sannolikhet att bli ett viktigt besöksmål för Gotland och en underbar upplevelse för alla naturvänner.
Wildhood Foundation
The Baltic Sea Spirit har 2021 inlett ett partnerskap med Wildhood Foundation. WF för en aktiv och kraftfull verksamhet mot jakt och tjuvskytte, s.k. poaching, av vilda djur i södra Afrika. Detta kan tyckas rätt långt ifrån Östersjöns natur och miljö vilket det också är. Rent fysiskt. Men definitivt inte känslomässigt.
Att se fällda elefanter och noshörningar med avsågade betar som har exporterats till potensmedel i Asien kan nog få den mest förhärdade deprimerad för att inte säga rent ut förbannad. Denna vansinniga slakt måste och ska helt enkelt stoppas. Engagemanget för detta har samma ursprung inom oss hos The Baltic Sea Spirit som vår medvetenhet om Östersjön. Det kallas rätt och slätt för att vilja hjälpa till, att vilja göra något. På den vägen har vi hittat fram till Wildhood Foundation.
Vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et accumsan etsim qui blandit praesent luptatum zril Vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et accumsan etsim qui blandit praesent luptatum zril Vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et accumsan etsim qui facilisis Vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros
el illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et